Storm

Standard

Vår kärlek har alltid varit en storm. Den tog mig med storm så fort jag såg dig. Den svepte oss med sig när den väl förde oss samman. Den  ledde till en stormande passion och en våghalsig kärlek. Den blåste så vi tappade balansen, tappade greppet och tvingades släppa taget. Men den höll oss också kvar i den tornado som den nu blivit och det var bara in mot mitten vi kunde ta oss. Där möttes vi igen och i kölvattnet av de hetsiga vindarna försökte vi lappa ihop oss igen. Men min alldeles egna vind grep denna gång tag i oss , skakade om oss och lät oss inte vara ifred även fast vi båda kämpade emot. Nu till sist, i denna överjordiskt härliga julikväll så hoppas jag, och ber jag, och tar i trä att vinden lagt sig för ett bra tag. Det ser ut som att den mojnat och jag hoppas att det förblir så nu, så att vi kan andas till sist. Hitta den där lugna vardagen som inte alltid handlar om att hålla fast, lappa eller laga.

På ett sätt kommer vår kärlek alltid att vara en storm. En storm för att din lukt fortfarande gör mig snurrig i huvudet ibland och för att mitt hjärta kan sprängas tidiga morgnar när du lägger din arm runt mig. En storm för att varken du eller jag är superstabil eller vettig jämt. Men nu kommer det liv som finns runt kärleken inte fladdra i vinden utan lugnt vaja i sommarkvällarna. Jag känner det nu och hoppas bara att det håller i sig riktigt riktigt länge. För jag kommer aldrig hitta någon så fantastisk som du.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s