Utanför sig själv

Standard

Det är framför allt på en simpel sak som jag märker att jag börjar må bättre: Jag orkar vara utanför mig själv igen. All kraft går inte åt till att slåss mot mina inre monster och därför kan jag med ens lyssna(på riktigt) igen, ta hand om andra(med inlevelse) igen och glädjas över andra igen. Förut var jag nog den mest omhändertagande personen som gick att hitta och där är jag nog inte riktigt än(och jag vet inte om jag vill dit igen heller), men jag vill inte bara leva instängd i mitt eget inre utan jag vill ju faktiskt bry mig om andra också. Och nu kan jag med ens det igen.

Det allra tydligaste tecknet kom ikväll. För första gången på ett år var mobilen inte med ens min fiende längre. Plötsligt kändes det kul att få sms från mina vänner, och inte alls pressande och stressande. Kanske beror det mycket på mina fantastiska vänner men också för att jag rensat bort allt det som är jobbigt. Och jag skäms inte över det. Det är som att det finns någon slags svaghet i att inte orka med precis allt eller att inte vilja göra vissa saker för att de stressar en. Men egentligen är det ju sjukt konstigt, för ingen orkar ju med allt. Och varför kan vi inte få orka med olika? Speciellt under olika perioder i livet? Därför försöker jag nu istället vara stolt över att jag valt bort, och glad över att nu enbart det bra är kvar. Speciellt med tanke på att om jag inte valt bort så hade jag aldrig kommit till den här punkten där jag orkar vara utanför mig själv igen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s