Bieffekterna

Standard

Jag har inte tänkt så mycket på dom, vilket jag sällan gör när jag äter medicin. Oftast kommer jag inte på förrän efteråt, när jag slutat, att vissa märkliga fenomen upphör i min kropp. Men nu har jag ändå ätit min medicin så pass länge att jag börjar märka vissa, inte så trevliga, bieffekter. Det kan också vara så att det helt enkelt har tagit lite tid för dem att dyka upp men nu är de i alla fall här med buller och brak. Eller egentligen inte… Snarare har de kommit med tysta små tassande fötter och smugit sig på mig. Allt jag kan göra är att hoppas att de inte är här för att stanna.

Det som egentligen fick mig att inse att min medicin påverkar mig mer än jag trott är att jag i förrgår noterade att jag var kissnödig SÅ HIMLA OFTA. I vanliga fall går jag på toaletten kanske tre-fyra gånger(max!) om dagen men nu hann jag knappt lämna toaletten innan jag var kissnödig igen. Jag började såklart nojja över att jag kanske fått diabetes(lite hypokondrikerdrag har jag allt i mig) ändå tills min kära mumlade nåt om min medicin. Efter lite googlande så kom det fram att ökad kissnödighet är en bieffekt, dock en ganska ovanlig sådan när en äter sertralin. 1-10 på tusen har rapporterat att de lidit av samma problem som jag, men så länge det finns med i listan över bieffekter så är jag nöjd.

Det som dock skedde när jag skummade igenom bieffektslistan var att även andra symptom fastnade för min blick. Bland de allra vanligaste finns huvudvärk och trötthet, vilket jag lider av båda två. Dock har jag svårt att utreda om det beror på medicinen, depressionen eller en för stillasittande livsstil men något skumt är det iaf(jag kan lätt sova 10 timmar per natt, något jag inte egentligen gjort sen min depression var som värst).

Men något riktigt intressant var att ökad svettningar också fanns med på listan. Jag har aldrig varit en värmeälskare. Jag har egentligen aldrig varit något fan av extremtemperaturer åt något håll, jag trivs bäst under vår och höst. Och jag har heller aldrig varit den som svettats minst. Kanske för att jag alltid sett motion som ett nödvändigt ont eller kanske bara för att jag är konstruerad sån. Jag kommer alltid, oavsett hur lite kläder jag har på mig i förhållande till väderleken, fram med iskalla händer men med en torso som pumpar ut svett efter min cykeltur till skolan. Men i sommar har jag faktiskt svettats kopiöst mycket. Förut har jag liksom kunnat stå ut med värmen, men denna sommaren har den eviga svetten och värmen gjort mig galen. Det kan i och för sig delvis ha berott på mina extremt varma arbetskläder men även hemma har jag varit så varm att jag tvingats slänga av mig alla kläder så fort jag kommit innanför dörren. Inte så nice.

Nu kanske det låter som att medicinen gör mitt liv lite svårare att leva. Och ja, det är klart att det vore gött med en bieffektsfri medicin, men jag är ändå tacksam. Den har räddat mig, min själ, min relation, alla mina relationer och mitt liv. Och visst är det jobbigt att springa på toa oftare än jag är van, att svettas som en gris och ofta ha en sjal av trötthet som vilar över en, men jag skulle aldrig byta det mot hur jag kände i vintras.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s