Social

Standard

Jag hat-älskar det. Det sociala spelet. Det kan vara kul och det kan ge sjuka kickar när en lyckas vara rolig, få en ny vän etc.

Men där emellan så hatar jag det mest. Speciellt nu när det känns som att jag verkligen förlorat mitt game… Det kan ju ha något att göra med att jag knappt rört mig i sociala sammanhang på ett år, men jag vet inte längre hur en uppför sig. Jag glömmer bort att vara trevlig, att titta folk i ögonen och jag har ingen koll på när jag ska öppna munnen och inte. Jag hatar det! Jag känner mig som 14 igen då jag vred och vände på allt som jag sa och allt som hände i alla sociala situationer. Och den här genansen… Den är förfärlig. Jag hatar att skämmas. Och eftersom jag inte längre har koll på det sociala spelet så vet jag inte heller när jag gör rätt eller fel, med andra ord så skäms jag över all kommunikation som skett med nya människor de senaste dagarna.

Framför allt har ju detta gällt min nya klass. Jag har bara varit i den ett par gånger, men redan känns det som att jag gjort bort mig tusenfalt. Sant eller bara hjärnspöken? Har jag gjort bort mig för att jag just inte har koll längre eller är det så att spelreglerna sitter kvar i kroppen men min hjärna har tappat förmågan att bedöma vad som är pinsamt, vad som inte är det och vad som en bara kan skaka av sig? Jag har fan ingen aning. Det enda jag vet är att jag ska på cocktailkväll med klassen ikväll, jag har ingen att gå dit med, enda tjejen jag verkligen pratat med kommer inte och jag är inte ens säker på vilken tid det är som gäller. Därför är det tid för pepp-talk!

Ångesthörnans social-pepp(kan med fördel individanpassas och återanvändas):

De andra är precis lika lost som du, många kanske inte ens har en enda vän i Lund än. Alla är lika desperata. Vad du gör nu spelar faktiskt ingen roll, det har gått en vecka på terminen och ni ska gå i samma klass i tre år – de hinner med andra ord skapa sig en finfin bild av dig innan dess. Dessutom är du ju grym och du kan ju det här egentligen! Du behöver bara komma loss från ditt eget huvud och dina egna spärrar. Du är själv den värsta boven! Kom bara ihåg: Du är bra, du är trevlig, det är inte svårt för folk att se det om de också bara är trevliga(och om de inte är det kan de ju faktiskt dra dit pepparn växer) och du är rolig. Var stolt! Låt ingen sätta sig på dig och låt aldrig någon få dig att tro att du pratar för mycket/tar för mycket plats, det är ditt minsta problem här i världen. Istället borde du som sagt bara vara stolt om du lyckas skapa dig något utrymme i detta patriarkat. Du är dessutom supersnygg. You go girl!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s