Mörkervatten

Standard

Det är här igen. Mörkret. Den senaste veckan har det smugit sig på mig och nu sitter det där i bröstet. Gnager, äter, trycker. Trycker mig ner under ytan och jag får svårt att se igen. Det blir omöjligt att vilja något igen. Det känns bara bättre när disktraktionen är så stor så jag glömmer bort mig själv, när jag får ligga under täcket. Endast då kan jag glömma det faktum att jag inte kan andas här.

Det gör ont när du anmärker på mitt sätt att utföra vårt jobb, det gör ont när jag ser i dina ögon att du tycker att du är bättre än mig, det gör ont i mig när du inte hinner med mig, det gör ont i mig när du inte är närvarande, det gör ont i mig med din frånvaro, det gör ont i mig att ni är borta, framtiden gör ont i mig och dåtiden gör ännu ondare.

Mitt skydd mot världen är borta. Min skyddande hud är försvunnen och jag är blottad för all ondska, all skit och allt mörkervatten som nu bara kan rinna in i mig. Allt som inte är mjukt som bomull och rosenblad gör hål i mig. Allt sköljer bara över mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s