Smittan

Standard

Jag ser hur det smittar. Hur mörkret sprider sig och sakta tar över dig om du är för nära. Om du lyfter upp mig när jag inte orkar så tar mörkret sig tid att plantera sig i dig.

Jag ser det och jag känner igen det. Det var ju för att jag mötte mörkret hos andra som det spred sig till mig. Jag vet vilken skada det kan göra.

Därför är jag livrädd. Livrädd att smitta dig, ta ifrån dig ditt ljus. Rädd för att jag inte ens skulle önska min värsta fiende detta, rädd för att jag inte skulle klara det här ensam, rädd för att vara den som förstörde dig. Hur skulle du någonsin kunna förlåta det?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s