Värdelös

Standard

En av de värsta känslorna som kommer i ångestens spår är värdelösheten. För när ångestmolnet planterat sig i mitt bröst så orkar jag ingenting, vill ingenting. Och även om ni säger annat, även om alla hävdar att det är mig ni tycker om och inte det jag gör, så vem vill i verkligheten hänga med en person som inte orkar göra någonting? Vem orkar hänga med någon som inte vill någonting?

Även fast jag blivit modigare vågar jag sällan visa hur det tar emot. Hur jag bara vill krypa ner under täcket och faktiskt inte göra något alls. Jag sparar det tills jag är ensam hemma, lägger ångesten på hög och låter den spela fritt först när jag allt är tyst och mörkt runtom mig.

För om jag visar er all den där tomheten, den där oviljan, allt det där som tar emot, ja förr eller senare skulle ni tröttna. Tröttna eller bli uppätna av mörkret själva.

Men ibland så kan jag inte hålla det tillbaka. Ibland är motviljan mot världen så stark att jag bara inte orkar mer och jag kan inte tvinga mig att låtsas mer. Låtsas att jag vill och att jag orkar. Det är då värdelösheten sköljer in som starkast och jag har inget att hålla emot den med. För okej att jag är bra, okej att jag är bra när jag är jag, men detta mörker som inte ens orkar titta på de flesta filmer eller ens laga lite mat – hur kan det vara bra? Okej att jag inte behöver prestera och trolla fram fantastiska ting, men den här personen som inte ens orkar gå utanför dörren – jag förstår att den översvämmas av värdelösheten.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s