Att få tillbaka

Standard

Idag kändes det lite som att jag fick dig tillbaka. Idag var jag ett stöd, och du var mitt och vi kunde prata på det där sättet som vi gjorde innan. Vi pratade och skrattade och bara var, utan allt tungt bagage släpande bakom oss, trots att vi bara umgicks en stund innan du gick till kören. Och du var så fin, dina ögon var blåare än innan och jag var glad när jag gick hem.

En text jag skrev till dig för länge sen:

Åh min allra käraste brax min allra bästaste schab jag vet att du är arg jag ser att du kokar även fast du kanske inte ens märker det själv jag märker det i din röst och dina rörelser i dina ord och dina händer dina kärlekshänder och jag förstår det är klart jag förstår du har all rätt jag skulle också varit förbannad jag om någon vet hur det är att vara förbannad nu för tiden den där ilskan som pyr i en hela tiden men som bara kan pysa ut då och då och det är klart att du känner så just nu

Men jag vill bara att du ska veta att det är många gånger som bara tanken på dig har räddat mig ur det där svarta hålet som drabbar mig ibland jag vill att du ska veta att detta också var min dröm att min dröm också går i kras att jag hatar att behöva gå att såra och att göra dig illa. För du har varit min säkraste min tuffaste min käraste min bästa och vi har tagit oss igenom så mycket mörker nu men nu när mörkret drabbar vårt oss så blir jag orolig att vi inte längre står pall pallar orkar tröttnar sjunker försvinner

Jag är så ledsen
Och jag önskar
önskar att det blev på ett annat sätt
önskar att jag ville något annat
önskar att det fanns ett annat sätt.

Men jag måste göra något för mig nu måste stå på mig och orka nu för annars vet jag inte hur jag ska orka med det här livet längre jag måste göra det jag vill jag önskar bara att det jag ville passade bättre men jag orkar inte be om ursäkt mer jag orkar inte krumbukta mig och böja mig för en gångs skull vill jag stå med rak rygg vill gå rak ur det här utan att behöva ursäkta och skämmas och känna skuld

Men det gör jag ju såklart ändå och säg inte att jag inte ska göra det säg inte att allt kommer bli bra det är inte så enkelt min allra käraste brax och jag misstänker att du kanske förlorar tron nu tron på mig tron på att livet ska vara bra och jag vill minst av alla vara den som berövar dig det men det finns där måste finnas där livet kanske inte är bra men gör inte tron på att det ska vara det att det är det?

Jag ville aldrig svika dig, om jag hade vetat hade jag aldrig dragit in dig och oss i det här. Men jag vet inte allt, ännu mindre nu än innan, och jag såg inte klart då. Allt jag vet är att jag fortfarande vill dig även om jag vill ha min boplats någon annanstans och jag vet att du kanske tycker jag är töntig nu, men en kan väl aldrig få för många kärleksbrev? Jag försöker bli bättre, försöker bli mer, men just idag så orkade jag inte. Jag önskar såklart att jag hade vågat säga dig allt detta men när modet sviker så fick det bli såhär. För jag vill ändå att du ska veta hur jag tänker och känner, du är ju min brax.

Tack för att du finns kvar, fanns kvar, tack för att du förlåtit och tack gode gud för att vi finns!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s