Blurr

Standard

Idag var det exakt sju dagar sedan jag började skolan men när veckans sista föreläsning tog slut kände jag mig inte särskilt triumferande. Därför att allt jag kunde urskilja av världen bara ett enda blurr. Jag fick ta mitt pick och pack och rusa hem, utan att ens byta ett ord med klassisarna.

Det är skönt att ha rutin igen, det är skönt att ha en riktning och mening igen, men det tär också ganska mycket på ett stackars svartkantat deppo. Jag har under veckan märkt hur jag blir tröttare och tröttare, hur jag blir mer och mer lättledsnad och att min hjärna går på högvarv tills den överhettar. Min gråa tänkarklump är liksom inte van vid såhär mycket information nu och har inte lärt sig att klara ett vanligt skoldagsflöde med ny kunskap igen vilket leder till en mental overload. Och när detta inträffar lyckas hjärnan för det första inte göra sitt jobb, vilket gör så att mina tankar går trögare än vanligt, och skapar en ständigt närvarande tunghet/värk i huvudet. Vilket leder till en sorts blurr. Dessutom måste hjärnan börja spara in på energi och börjar därför dels signalera att den behöver vila(alltså gör den mig till en enda trötthetsdriven zombie) och dels så skär den borta vissa icke livsnödvändiga funktioner. En av dessa funktioner som min hjärna valde att nedprioritera denna gång, och som märktes extra tydligt när jag fick sitta och kisa i skolan, var den korrektion av mitt synfel som den annars ägnar sig åt. Vilket leder till ett annat sorts blurr.

Detta är min, något sorgliga, verklighet just nu. En vanlig skolvecka tar så mycket energi så hjärnan kortsluter och jag har inte alltid möjlighet att klara skolans koncentrationskrav och människornas krav på socialitet på en gång.

Men avslutningsvis måste jag ändå säga att jag är glad. Glad för att skolan är kul, för att våra rått-tottisar är så fina och glad för att jag nu kan märka min symptom. Jag noterar hur de smyger sig på mig och då tar jag mig också tid att vila och återhämta mig. Efter att ha levt i ett virrvarssmörker innan, där inte en enda känsla gått att reda ut, så är det en stor vinst att förstå varför min kropp och mitt sinne uppför sig som det gör.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s