Å andra sidan

Standard

Å andra sidan är det inte lika roligt när mina drömmar spelar upp saker som jag helst vill glömma.

Igår morse vaknade jag med en obehagligt tydlig bild på min näthinna och ett ångestmoln malande i bröstet. Min kille, min lilla asylkille, hade med ens promenerat in i mitt drömlandskap och det fanns ingenstans jag kunde fly. Han stod där framför mig, han hade fått avslag, bodde i ett övergivet stationshus som en uteliggare och hade inte ätit mat på flera dagar. Jag var självklart tvungen att förbarma mig över honom.

Genom några påhittade bilder som min hjärna producerade under min drömsömn var med ens allt där igen, det där som jag så förtvivlat försökt bearbeta, glömma och ta mig vidare från. Med ens var de brännande skuldkänslorna där igen, med ens var tyngden och det obarmhärtiga ansvaret där igen, med ens var den brutala verkligheten där igen.

För jag vet ju att världen är en hemsk plats. Vet det ju egentligen. Jag vet ju att han, och många andra men allra mest han, finns där ute.  Jag vet att han är besviken på mig för att jag försvann. Jag vet att jag i alla fall borde höra av mig för att få veta om han fått avslag eller inte. Jag borde ju bara kunna lyfta luren och höra om han är ok. Men det går liksom inte, jag kan inte förmå mig till det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s