Först nu

Standard

Först nu, över ett år senare, så är jag jag igen. För första gången på så himla länge känns det roligt att träffa människor, jag får energi – blir inte dränerad på den- av att vara igång och ha saker för mig och jag blir glad av det jag gör.

Nu när jag väl är här, i välmåendet, i det som är bra, är det så svårt att minnas hur det var när det var sådär dåligt. Och det blir nästan omöjligt att förstå den trötthet och den ångest jag kände förut. Den är så långt bort nu. Nu blir jag trött av att vara hemma och sega, det som förut var det enda jag klarade av, och alla aktiviteter ger mig energi. Det är så fantastiskt och så obegripligt att det kan vända så, att det tillslut faktiskt har vänt. Jag har så många gånger trott att nu är mår jag bra igen – för att jag mått så mycket bättre än innan – men nu, när jag tittar i backspegeln, inser jag ju att så inte var fallet.

Och på ett sätt mår jag ju till och med bättre än innan jag blev sjuk. Det kanske är det som är så överväldigande. För på den långa slitiga vägen till tillfrisknande så har jag ju tvingats göra mig av med så mycket dåligt bagage, jag har lärt mig så mycket om mig själv och jag har blivit mycket klokare. Allt detta gör så att jag faktiskt aldrig mått bättre. För nu kan jag göra det jag vill, inte det alla andra tycker jag ska göra, jag kan säga nej, både till andra och till mig själv, jag har slutat anklaga mig själv och jag har slutat vara så hård mot mig själv.

Om jag fortsätter få såna här lärdomar hela livet så kommer jag vara en jävligt lyckligt pensionär.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s